Visst är det bra för trafiken att vägarbeten placeras till efter rusningstider.
Men när man sågar asfalt hela natten under mitt fönster - då är gränsen dragen för vad jag klarar utan att gnälla.

Eller är det bara jag som inte förstår eller bara jag som blir irriterad av beteenden som är så olika det jag är van vid att behöva acceptera.

Alla på gatan är glada och hälsar hurtigt Bom Dia senhor!
Det är nog jag som är annorlunda - gääääsp.

Good Morning Maputo!

Hela stan ser ut att vara grundad på vattenkällor.

Vatten rinner på och bredvid trottoarer, i portgångar, överallt. Vattnet bara pulserar ur marken och ut från gårdar.

Helt otroligt att en miljonstad kan leva med ett vattensystem som läcker som en sil.

Andra storstäder som Nairobi och Dar es Salaam har haft samma problem. Dom har åtgärdat läckagen under de senaste 50 åren.

Mozambique blev självständigt år 1975 och inbördeskriget tog slut i början på 90-talet, så Maputo har ännu inte haft tillräckligt med tid att reparera vatten logistiken.

Under tiden rinner miljontals liter ut i naturen igen.

Staden har regelbundet musik festivaler, konstutställningar, teater och årligen återkommande stora tillställningar.
På Centro Cultural de Franca-Mosambique ställer fransmannen Patrick Singh ut sina Afrika inspirerade målningar och skisser just nu.

På vägen dit tittade jag in i Casa de Ferro. En byggnad i två – tre våningar som har planerats av ingenjör Eiffel. Den var avsedd att vara den portugisiska guvernörens hus. Men huset som helt och hållet är byggd av plåt visade sej vara mycket varmt.
Man beslöt då göra en kulturgärning och överlät huset till kulturen. Nu bakas tjänstemännen i Kultur Ministeriet i plåtugnen.



Mitt emot plåtugnen-huset renoveras ett höghus. Jag gillar stilen och färgerna. På fasadens högra sida finns namnet på ett företag från den Portugisiska tiden. ”A Linha Portuguese” kanske en f.d. shippingfirma? Ganska intressant att låta den finnas kvar.  Eller kan det bero på nå’t annat?



Och nu äntligen till ”Centro Cultural Franco-Mosambique”.
Vi går direkt in och beundrar tavlor målade av fransmannen Patrick Singh. Hans alster har personliga afrikanska ansikten och utstrålar personlighet och vackra djupa färger.
Jag blev betagen av ”ansiktet i dörren”.


   
Här en skissbok i form av utvikningsbok och några ansikten i bakgrunden.



På kvällarna kan man njuta av tillställningar med kulturdanser från olika länder.

Maputo har en helt annan puls och personlighet än många andra afrikanska huvudstäder som jag känner. Maputo har anor och intryck från latinsk och afrikansk kultur och det återspeglas i dagens samhälle här.
Glada människor med dans i kroppen och musik i sinnet.

Staden ligger vackert på en hög udde i Indiska Oceanen. Dom stora vida avenyerna har dubbla körbanor åt båda hållen och en centrifuglinje i mitten.
Dom har namn från den Marxistiska tiden. Avenida de 24 de  Julho och 25 de Setembro samt Avenida Eduardo Mondlane går i riktning norr-syd. Avenida de Mao Tse Tung också.

Av Karl Marx och Av Olof Palme i west-ost riktningen.
Lätt att orientera sej fram i Maputo. Men sliter på skorna, avenyerna är långa.

Stadens horisont domineras av höghus i mängder. Dom privatiseras i snabb takt och dom slitna fasaderna lappas och målas numera.



Fastän Maputo har en befolkning över 4 miljoner så har man kvar kvartersbutiker och och annan närservice. Brödet köper man hos bagaren några kvarter borta. Han bakar i stora vedeldade ugnar och brödet är knaprigt och gott. Och alltid färskt.

Butikerna har stora diskar som separerar konsumenten från varorna, som äro uppradade på fulla hyllor.



Fortaleza de Maputo byggdes 1721 av holländare. Redan följande år, 1722 intog engelsmännen fortet.
Portugeserna erövrade fortet år 1781 och sedan dess varit herrar där. Alltså ända till självständigheten år 1975.
Fortet är intressant att besöka och har ofta olika konst utställnigar.



Tillbaka till nutiden - jag nämnde att husen privatiseras. Det sker på det sättet att man köper sej en lokal, men ingen äger fastigheten.
Ingen sköter vattenledningarna, el-ledningarna, taken och trappuppgångarna.

När man behöver nya vattenledningar så drar var och en sin linje från gatan.
Det blir lika många linjer som det finns lägenheter i huset - och dom syns och man snavar över dom, i synnerhet i mörker. Ingen byter ut lamporna i trappan.

Så här kan det se ut utanför.



Och så här installeras vattenmätarna på officiella ställen som parker.



Men i all sin o-organiserade prakt är Maputo en vänlig stad med många Pastellarior (Cafe'r)
Maten är fantastisk med anor från Medelhavsländerna. Portugeserna var ju här i över 450 år.

Jag försöker att vara måttlig med maten men den är så exotiskt delicat, gooood, att jag varje kväll upplever att jag är övermätt. Puuuust.

Mariscus - jag äter mest producter från havet. En dag skall jag nog lära mej att äta mindre portioner.

Det är därför jag varje morgon tar mej en looong promenad i Maputoo.
Vandrar över två timmar och sedan med Chapelo (Tuctuc) hem igen.

Man ser inga barnvagnar i trafiken!

En orsak är traditionen - man bär barnen i capulana vid kroppen.

Den andra orsaken är att trottoarerna är fulla av parkerade bilar. Dessutom är dom fulla med stora hål och många avloppsbrunnar saknar lock.

Det är livsfarligt att vandra på trottoarerna!

Och att gå över gatan är ännu farligare - här kommer bilarna först - och svänger utan att kolla om det finns fotgängare!
Och fotgängare finns det alltid - kämpefarligt alltså.

Och ingen klagar - alla är så vana med trafiken och korruptionen att dom är en del av vardagen.

Den stora hjälten, frihetskrigaren och den andra presidenten heter SAMORA MACHEL.
Hans hustru är sedan länge gift med Nelson Mandela från Syd Africa.
Machel dog i en flyg crash i Syd Africa 1986. Attentat.

Hans staty finns på Praza dos Heroes (Hjältarnas torg) med den Katolska Katedralen och Hotel Ruvuma i bakgrunden.



Från Praza de Heroes vandrade jag vidare och kom snart till Natur Museet, Museo de Historia Natural.



Då jag gick in i Museet så blev jag attackerad av en stor lejon hona!!

Jag hann släng mej åt sidan - ta fram min kamera - skjuta ett kamera skott.
Det räddade mej.
Puuust.



Allt detta kan hända en förmiddag i Maputo.

När en stor släkt firar muslimskt bröllop så firar man i dagarna två.

Den första dagen med vigsel i mosque och civilregistrering senare på kvällen är organiserad av brudens familj.

Under vigseln i mosquen bär man muslimsk folkdräkt i granna färger. Folk är vackra och exotiska och stämningen samtidigt djup religiös och uppsluppen.

Män och kvinnor i olika kamrar.
Kvinnorna kunde höra ceremonin men inte se den.



Hur männen hittar sina skor vet jag inte. Men hur går det för kvinnorna? Ingen aning.



Premiär ministern av Mozambique sitter med här någonstans. Han är morbror till brudgummen.
Vi är i fint sällskap - och säkert - flera polispatruller fanns på plats utanför.



Jag är bekant med brudgummen Anu sedan många år tillbaka. Bruden heter Anifa.



Nästan som i "Tusen och en natt"



Även männen har färggranna utsmyckade dräkter.



Till kvällen har man klätt om sej och damerna kommer snyggaste kvälldresser.

Festen var ordnad på simhallen som hade dekorerats i vitt och vackra blomuppsättningar.
Mycket snyggt.



Brudgummen stiligt i jackett (hoppas jag har rätt nu).


NÄSTA DAG

Följande dag är en söndag och festandet fortsätter - nu är det brudgummens släkt i turen.
Om man var 300 personer på lördagen så är man nu bara 150.

Ett tält har blivit uppslaget på innergården till brudgummens fars nya hus vid sidan av ett stort kalt berg, Montania de Casa.

Alla kvinnor bär kapulana tyger i samma mönster och männen har skjortor av samma kapulana.
Mycket festligt!



Här väntar två olika kvinno grupper på bruden och brudgummen.
Massor av traditionell dans den här dagen. Minst 10 olika färgranna föreställningar.











Festen höll på till långt in på kvällen och folk sjöng och dansade och åt sej mätta flera gånger om.

En rolig detalj upplevde jag. Muslimen tar inte alkohol som regel, men under ett stort träd stod en blå Toyota parkerad och folk gick och kom till trädet.

Även jag. Och döm om min förvåning - man intog öl och whisky under mangoträdet. Själv lät jag men bjudas en Johnny Walker Black Label.

Förklaringen är att det finns muslimer och det finns muslimer.

Jag är klädd i dubbla skjortor och shorts. Vi har blåst med regn och sol allt emellanåt här i Nampula, norra Mozambique.

Ganska skönt med friskt väder efter alla heta dagar runt ekvatorn med svett och damm och varm hud.

DET FINNS SÅÅÅÅ GOOOOD MAT I MOZ!!

Har redan avnjutit räkor med manjoca - mums. Och mycket annat. Här vet man hur färska råvaror skall användas.

Man marinerar mycket och använder många många kryddor. Men man använder inte så mycket olja som i andra afrikanska länder. Mycket kokas.
Dessutom smakar man citrus, coco, och flera andra frukter i maten. Gott.

Hoppas att även ni i Finland kan gå i shorts under påsken. Ute alltså.

Ett tropiskt regn svepte in från Indiska Oceanen och dränkte Dar es Salaam i vatten.

Nu tittar solen fram igen och fåglarna kvittrar och badar i regnpölarna.

Senare i dag flyger jag till Mozambique. Först firar jag weekend i Napula - har blivit inbjuden till ett stort bröllop.

Sedan till Maputo på söndagen.

Skall bli intressant att se hur länge det tar att etablera Inet på datorn i Moz.

Det blir antagligen att inköpa ett tredje modem, mokkula. Jag har redan ett för Tzn och ett annat för Kenya.
I Ost Afrika har mokkulan landkod inbyggd så att dom inte kan användas på andra sidan gränsen.

Discovery of more gas reserves in Tanzania may see the country start  the mass production of Liquefied Natural Gas in the near future.

The discovery of more gas is just a continuation of what the operator, BG group and its joint venture partner OPHIR Energy already discovered beginning 2010 and spilled over to January and February last year.
This year Statoil made huge discoveries 80 km offshore outside Mtwara in the south.

The new discoveries would make it possible to extend ongoing laying of a natural gas pipeline in Dar es Salaam's Mikocheni area where 57 houses will be connected to use natural gas for domestic purposes. Now more than 50 houses will be added.

LNG can be used in heating, cooking and generating electricity!

Let's look at cooking only:
Can the use of  LNG diminish the production and use of charcoal??
May it thus have an impact on the destroying felling of trees for charcoal burning??
Can the use of LNG save the forests from destruction???
Can the use of LNG have a positive impact on climate change??

YES - IT CAN!!
Tanzania only need a government that wants to do it!

Tanzania with the new gas discoveries has the golden opportunity to make a sustainable impact on saving the forests and thus having an impact on climate change.

It will no be easy - but it is possible to do.

Då vi bodde i Dar i slutet av 80-talet så brukade vi ta oss med färjan i Kigamboni söderut från stadens slammer och hets.
Vi möttes av naturvackra laguner, skogar av baobaträd och en kakofoni av fågelsång och -skrän.
Orörda vita sandstränder - vackert.

På den tiden hade vägen mjuk sand och utan 4-wheel drive fastnade man jämnt och ständigt.

Nu går det två stora färjor i ständig trafik och tar tusentals människor och bilar från staden till sydkusten och vägen på andra sidan är asfalterad.



Bilarna kör först på färjan.
Men på motsatta sidan så rusar fotgängarna, cyklisterna och motorcycklarna först i land.



Henkka och jag bestämde att vi var värda en natt på sydkusten och körde dit mitt i veckan för att undvika weekend turisterna.

Han hade hyrt ett gammalt åbäke till bil ( 10 euro per dag!) och så skramlade vi iväg.
På vägen kom H ihåg att han glömt simbyxorna så vi stannade i en by och köpte Speedo shorts second hand för 2 euro 50 cent. Snygga grejer.

Hela sträckan från färjan söderut är nu utbyggd längs stranden, över 60 km.

Efter 10 km såg vi en lockande skylt - Kipepeo (fjärilen) - och dit styrde vi.



Enligt skylten så finns där allt vad vi söker just nu.

Och vi blev inte besvikna, ett riktigt beach paradise - det var bara bäddarna som gav problem - dom var 180cm långa. Alla sängar har samma längd!

Halleluja.

Man bor och sover nära naturen - på natten kunde man se stjärnorna genom grästaket - mycket harmoniskt.
Havet brusar och vågorna slår brakande och dundrande in i den vita sanden på beachen.

Dag o natt! Stämningsfullt.



Detta är vår hydda. Grästak och gräsmatta på golvet.
Myggnätet är nytt och helt.
Fötterna hängde utanför sängen coh vi sov gott i dynigarnas svall.



På morgonen ligger den Indiska Oceanen stilla och solen värmer skönt. Inga turister som skränar på stranden ännu.



Som vi brukar göra - när vi träffas ute i den stora världen - så äter vi gott och dricker vi gott och så filosoferar vi dagarna och nätterna i ända.

Så även denna gång. Det var riktigt nostalgiskt att gå igenom händelser i Moshi Kilimanjaro från 80-talet.
Mesta tiden befann vi oss där - goda gamla minnen.

THIS IS LIFE IN AFRICA
WHEN TWO OLDTIMERS MEET