Bloggposter

Det luktar brännt

Vaknade förra natten av att det luktade brännt. Klockan 04-tiden. Panik. Stark lukt av bränd kabel? 

Kollar snabbt hela lägenhäten. All elektrisk utrustning och kablar. I alla hörn.

Hittar ingen orsak så jag öppnar fönstret för att vädra sovrummet. Då blir lukten riktigt frän.

Tittar ut i mörkret över träden och då ser jag det stora ångande och fräsande sago-odjuret. Med eld och ljus och rök i en 100 meter lång massa som sakta rör sej västerut på motorvägen.

Asfaltarbete i natten! Skönt att det fans en bra förklaring!

Snappade HS i postluckan och läste sektion A innan somnade på nytt.

Halleluja.

Torre i Afrika
Publicerad 20.10.2015 kl. 16:56

Hur behärska processer hos myndighet??

Pass och Personkort har olika processer! Stor skillnad, kom jag underfund med!!

 

PASS

I januari detta år anhöll jag om nytt pass via internet. Polisens hemsida ledde mej riktigt skickligt i processen.

Dom har en lista på fotoaffärer som tar passfoton och är integrerade i systemet. Otroligt lätt och effektivt. Det är som i en saga.

Jag gick till fotografen och avslutade min ansökan om pass samma kväll. Passfotot hade infunnit sej såsom lovat. Snyggt!

Betalade via nät-banken och passet kom till R-kisoken i närheten om en vecka!! Det kallar jag service. Det är som i en saga.

 

PERSONKORT

I processen om mitt pass så informerar polisens hemsida att man kan ansöka om personkort i samma veva, alla uppgifter finns ju att användas.

Sagt och gjort - jag kruxade för personkort och betalade vackert.

Det kom aldrig något meddelande om att avhämta kortet!

Passet avhämtade en vecka senare. Och så tillbaka till polisens hemsida för mera info.

Jo, man måste boka tid för personkortet och det kan man göra via internet. Bra så tyckte jag.

Men, där fanns inga lediga tider före min resa i början av februari till Östra Afrika för vintern. Så jag åkte iväg utan kort, passet räcker ju till.

Då jag kom hem i juni så bokade jag tid. Belönades med en tid den 11 augusti kl 08:10!

Det är i dag! Och precis kl 08:10 så ropar en röst "Lindblom, luukku 6"! Det var mej hon avsåg." Näkyy niin heikosti enkä mennyt arkistoon" sade hon. OK, no problem. Ännu.

Men, men, men nu informerades jag om att denna process skiljer sej från processen om passet!!

Man kan bara initiera ansökan i internet! Sedan till polisen för att avsluta processen. "Se lukee sivun sivussa" sade hon.

"Kyllä kuluttaja saa sen käsityksen että homma hoituu ruksaamalla henkilökorttia", sade jag bestämt. "Olemme usein kuulleet tämän" sade hon och log vackert.

"Oj, kuva on vanhentunut, se on vain 6 kk voimassa" log hon egen.

"Miten se on mahdollista, sehän on järjestelmässä hakemuksen alusta lähtien??" sade jag. Och fortsatte " pakko minun on valittaa koska nyt logiikka heittää pahasti!"

"Olen kuullut tämänkin aikaisemmin, log hon."

"Pakko minun on valittaa kun ei järki pysy mukana" parerade jag.

"Tuossa oven ulkuolella on kuva-automaatti, voit otta passikuvan siellä ja palata tähän, log hon igen".

Så jag gjorde som hon sade och återvände till lucka 6, där hon hade väntat utan att ta in nå'n annan under tiden. Snyggt, men ineffektivt.

Presenterades med avtal om att Polisen kan posta kortet till mej på min risk! Signerade avtalet, och nu väntar jag en vecka på att mitt länge efterlängtade personkort skall smäll in i postluckan därhemma.

Vi log mot varandra och skiljdes som vänner.

Jag ser ganska vild ut på foto-automat-passfotografiet! Vägrar publicera det här. Hoppas ändå att jag kan resa i Europa utan större problem.

 

 

 

Torre i Afrika
Publicerad 11.08.2015 kl. 10:50

Överraskning med boendemiljön i Liverpool

Kenya Boys är på rundresa i norra England i början av juli 2015 och i Liverpool hade vi reserverat ett hus med fyra sovrum för två dagar. Vi ville ha egna sovrum och allting var betalt i förväg, som sej brukas. Vi har under flera tidigare resor använt oss av samma agent på nätet.

Vi hade letat efter fyra rum i Liverpool och Wimdu.com kom upp med ett perfekt förslag: "Bohemian Room in Ethnic House", four bedrooms, 400 m2.

Vi togs emot av en charmant dam i harems byxor och inne doftade det av rökelse. Förutom boende så ger hon också yoga lektioner, berättade hon redan innan vi alla hade kommit in.

Sedan kom den verkliga överraskningen, hon förevisade ett sovrum med två sängar samt två sängar i vardagsrummet. Se bilden. Det var allt!

 

Vi tittade på varandra en stund medan värdinnan fortsatte att pladdra. Nu var det om svampar och kulturen i Lappland. 

En av Kenya Boys sade att här kan han inte bo, tar hellre in på hotell i närheten. Och det gjorde han.

Nu var vi tre kvar och bestämde oss att stanna. Kanske vi kunde diskutera priset eftersom det vi beställt i ens kommer nära vad som nu erbjudes!

Vi tog upp saken följande dag efter en toppen rundtur med Beatles tema i Liverpool.

Vi visade hennes annons på nätet och tänkte att vi kunde balansera priset? Värdinnan har tydligen en dubbelnatur, för nu exploderade hon i förklaringar och var mycket arg. Hon kan väl inte veta vad som finns på nätet om hennes hus??!! Då vi insisterade så tappade hon kontrollen helt och skrek så högt hon kunde att nu skulle vi ut allesemman ur hennes hus, och det på stubinen. Hotade med polis etc.

Då kom hennes pojkvän och tog henne till deras sida av huset och sedan kunde vi höra dem fortsätta deras högljudda diskussion på avstånd.

Klockan var 22 på natten så vi stannade och drog vidare nästa morgon enligt våra planer.

Vi gjorde samma natt reklamataion till Wimdu och väntar nu med spänning på hur historien fortsätter.

Kenya Boys består af fyra finska killar som varit i samma bistånds project i Kenya på 80-talet. Numera gör vi utlandsresor och bowlar tillsammans.

Torre i Afrika
Publicerad 09.07.2015 kl. 11:55

Urban djungel i Maputo

Den lille mannen i röd uniform har beskurit träd på min väg till Kepa i Maputo. På trottoaren.

Det hör till programmet den här tiden på året. Alla träd beskärs. Med djungel kniv, panga. Duktigt gjort av honom i trädet. Det blir ljust på trottoaren och inga grenar som slår en i huvudet.

Hans kompisar, fem stycken, är gömda bakom högen av grenar där dom är upptagna av att diskutera dagens händelser.  Och då är det kanske inte är så viktigt för dom att dra grenarna åt sidan. Folk kan ju kämpa sej genom den urbana djungeln, eller riskera liv och lem i morgon trafiken.

I nästa kvarter och alla kvarter efteråt så är trottaren full av bilar. Överallt. Och huller om buller. Men det är ok för man måste ju lämna bilen nånstans. Det förstår ju alla.

This is urban balance training and orientation.

 

Torre i Afrika
Publicerad 06.05.2015 kl. 12:53

Arbetarnas dag i Mozambique

1sta Maj är verkligen arbetarnas dag i Mozambique. Företag och organisationer marcherar i alla större städer. Företagen har skaffat lämplig "utrustning" för att synas i gatubilden. Män och kvinnor har företagets lippis och t-skjorta. Dessutom är kvinnorna inlindade i kapulana (länd kläde) som företaget har sponssat. Grannt och fint!

Marcherna visas timtals i TV med inslag av politiska tal.

Man sjunger och ropar slogans samt bär på företagens namn skyltar med stolta glada miner.

 

Dom här bilderna tog jag i bilen när vi åkte genom staden XaiXai på väg till Vappen firandet i Inhambane, som har världsberömda sandstränder och dyner.

Dom gula representerar M-Cell, ett av dom stora företagen inom mobil telefon branchen.

Efter marcherna så bjuder företagen sina anställda på stor baluns med mat, musik och massor med dricka. Här sparas ingenting. Men att få tillökning på lönen det är svårt.

1sta Maj festen är avsedd att svetsa samman dom anställda till effektiva resurser för företaget. Bra ide, men dom urartar ofta i något skede till typ "våta firmafester" med helt annat resultat.

Glada Vappen!

This is Mozambique

Torre i Afrika
Publicerad 04.05.2015 kl. 11:45

Det går mot vinter i Mocambique

Afrika lever inte längre Tarzan tider.

På södra halvklotet blir dagarna skönare i April. Vi går mot vinter nu. Dagstemperaturen är redan under +30C och på natten behöver man inte slå på luft konditioneringen. Härligt.

Och Ka Tembe lockar varje helg med stränder och små restauranger, där räkorna smakar bäst.

Maputo ( 1,2 milj invånare )

Men den urbana afrikanska omgivningens upplevelser är fulla av exotiska ljud fenomen. Dom härrör sej från trafiken, inga fågel kvitter eller spel från syrsor, eller rytande lejon. Nej, luften är full av motorljud och avgaser. Alarmerande bilar och utryckningsfordon, poliser som visslar och vrålande musik från bilar. Natten igenom hör man bilarnas alarmer, som slår på i ett.

Och ingen reagerar av denna electroniska oerhörda ljud kakofoni. Det har blivit naturligt.

Afrika förändras hela tiden och snabbt. I östra Africa är den ekonomiska tillväxten snabbare än i Kina nu.

Vaknade kl 03-tiden av alarmer och stoj utanför på gatan. Senare då jag gick ut så klarnade det för mej varför all denna kakofoni i natten.

Annat var det på 1980 talet. Då var Africa ännu Africa.

Torre i Afrika
Publicerad 15.04.2015 kl. 12:08

Museu National de Artes i Maputo, innanför

Den utställning som nu pågår täcker konstverk, mestadelen målningar, från tiderna av frihetskriget 1964 - 1974 samt inbördeskriget tre år efter friheten 1977 - 1992.

Alsterna avspeglar stor dramatik, dyster stämning, tragedi men även glädje och optimism.

Frihetskriget stämplades av politisk och militär revolution. Folket representerades av Frelimo som utförde gerillakrig mot portugeserna som koloniserat Mocambique sedan Vasco da Gama tog i land på Ilha de Mocambique år 1496. Landet fick sitt namn efter denna ö.

Efter mera än 450 år lämnade Portugeserna efter sej ett land utan administration, svaga lagar, låg utbildning och stort kaos inom försvar och polis.

Efter friheten 1974 fanns det två stora partier. Frelimo som friat landet och Renamo, som största oppositionsparti. Frelimo tog hand om den politiska makten och Renamo har reducerats till ett revolutionsparti i opposition med egen liten militär och som då och då lyfter hotbilder och gör anfall mot polis stationer och politiska möten.

Den portugisiska populationens ägendomar nationaliserades år 1984 och portugeserna fick 48 timmar på sej att flytta ur landet. Efter det hände liknande saker som vid Sovjetunionens fall. Dom snabbaste tog över egendom. Resten införlivades med städer och kommuner i äkta socialistisk stil.

Mocambique har en ny president i år och han har redan satt igång en diskussion att införliva Renamo i den dagliga politiken och lämna över sina vapen. Soldaterna skall införlivas med nationens militär och poliskår.

Och nu går vi in i museet.

Jag börjar med att presentera nationens stora konstnär MALANGATANA (1936 - 2011).

Hans alster äro färgrika och för det mesta glada och sensuella. Gjorde stora och små tavlor. Målade även bilder på väggar i officiella byggnader. Mocambikanerna älskade honom.

I den här målningen från 1981 upplever vi hemskheter under inbördes kriget. Ljudlösa skrik, rädsla och stort kaos. Hotande knivar, ja ju längre man tittar desto djupare känslor upplever man.

 

Efter Malangatana visar jag gärna NACIB som även under krigens hemskheter vill påvisa livets glada sidor och stark tro på en bättre framtid. Den här bilden representar även den sensualism och livsglädje som de flesta konstnärerna i Mocambique har anammat.

 

CHICHORRO upplevde livet i Mocambique år 1967 under brinnande gerillakrig för frihet på det här sättet.

Jag ser nativitet och fred i framtiden bland den stora misären och fattigdomen. Ett gripande dokument.

Nästa gång så väljer jag nog gladare motiv. Väntar bara att man gör utställning av modern konst i Mocambique. Den är mångsidig och intressant med inslag av egen kultur och global inflytelse. Fria nya inslag.

Det enda goda som portugeserna lämnade efter sej är medelhavsköket och restauranglivet samt fantastiska kaffebarer. O vilka bakelser och andra godsaker från bagerierna.

Här vet man hur tillgodogöra smaker från färska råvaror. I synnerhet från Indiska Oceanen. Dessutom vet man att använda kryddor, skickligt.

Camarao Tigre väl marinerade och snabbt grillade är det godaste som finns! (Jätte räkor).

Mocambikanerna vet hur njuta av livet, trots de stora skillnaderna i inkomst fördelningen.

 

Torre i Afrika
Publicerad 30.03.2015 kl. 14:34

Museu National de Artes i Maputo

I spegel bilden kan man se statyn av en kvinna.

 

Utanför Museet står en stor bastant dam. Hon representerar kvinnorna och deras rättigheter i Mozambique. Kvinnorna i Moz har ett eget Ministerium ( MMAS – Ministério da Mulher de da Acção Social ) och det märks även i vardagen.

T.ex. i Tanzania så äter männen först och kvinnorna serverar och väntar tills männen äro färdiga. Så även i städerna.

I Mozambique så äter män, kvinnor och barn tillsammans och för diskussioner på lika nivå. Kvinnorna mycket aktiva även i politik. I synnerhet i städerna, men även på landsbygden där jag har rört mej.

Den här dagen var det +38C i Maputo. Och det är riktigt hett. Till veckohelgen har man lovat regn och svalare, ca +29C.

Torre i Afrika
Publicerad 27.03.2015 kl. 11:57

Överfart i en mindre båt mellan MAXIXE och INHAMBANE stad

Vi fick en dag i uppdrag, Cassimito och jag, att båta över till Maxixe för att köpa ett speciellt bröd samt kokosolja från en lokal liten fabrik.

Den här gången tog vi ett mindre fartyg. Dom finns det många av och dom startar när dom är fulla av passagerare. Ingen tidtabell här inte.

När dom är fulla så är dom trånga. Man sitter höft vid höft och kan knappast röra sej. Alla möjliga dofter sprider sej, beroende på om passagerarna har varit i duschen i dag eller tidigare. Dessutom doftar färskt bröd, svett och tobak. Inga höns eller getter den här gången. All hör vad som debatteras i mobilerna. Dom är många.

Jag räknade att i en båt på ca 14 meter lång och 3,5 meter bred så var vi närmare 90 personer. Vi gick ganska lågt i vattnet och tur hade vi med vädret. Inga vågor. Annars hade vi nog blivit u-båt i något skede.

Men det låter vi bli att tänka på. Panik i trång båt - nej det vill vi inte tänka. Och alla livvästarna som var säkert fastbundna i taket. Dom tänker vi inte heller på. Nej du.

Den här båten är ännu mindre än vår. Men tar nog 40 - 50 passangerare utan att klaga. En 90hästars Yamaha skuffar på och ger en trygg fart.

Stämningen är hög fast båten går lågt. Tryggt med livvästar bundna upp i taket. Båten har en struktur av armeringsjärn som tak, med pressu. Den vägen kommer man inte ut. Men varför skulle man vilja ut den vägen?

Öppningar finns fram och bak och snabbt kommer ju 90 personer ut springande på fasta långbänkar. Om man skulle ha brottom. Men det har vi inte. I all fall inte i dag.

Om man böjer sej vördsamt under pressun så ser man vackra vyer. Här en Dowh med latinsegel värdigt korsande kanalen. Inhambane stad i bakgrunden.

Kanalen är full av långa sandbanker, som äro ovanför vattenytan vid lågvatten. Det gäller att navigera rätt, och det gör ju kaptenen som styr båten med vänstra foten medan han står och blickar över pressun framåt.

Vi lyckades ta oss fram och sedan tillbaka utan missöden. Snabbt gick det inte, men vem har bråttom?

 

 

Torre i Afrika
Publicerad 23.03.2015 kl. 14:32

Sjötransport mellan MAXIXE och INHAMBANE i Mozambique

Åkte 10 timmar i med Postbussen norrut från Maputo (avgång kl 03:00) längs Indiska Oceanen till Maxixe. Där stiger man av och går ner till den nybyggda piren, där små och stora fartyg väntar.

Överfarten tar ca 20 min med båt. Med bil är distansen 55 km och tar ca 50 minuter.

Marknader finns överallt, så även vid nedfarten till piren och sjöfarts kontoret, där man säljer biljett och öl och vatten. Alltså det vanliga. Överfarten kostar 10 metical ( = 3,5 cent ) per pers!

Cassimoto och jag i det större fartyget. Glada att komma till Inhambane med sina extra fina simstränder och klara vatten. Cassi är min kompis sedan många många år och jobbar med data system på en bank i Maputo.

Nu är vi i staden Inhambane med den nya passagerar terminalen. Kyrkan till vänster fanns inte heller i början av 2000 talet.

Mozambique fick massor med internationellt bistånd efter naturkatastroferna år 2000, då halva landet var under vatten. Vägar och landsvägsbroar byggdes på nytt och den moderna infrastrukturen har bistått den snabba ekonomiska utvecklingen som Moz undergår. Dessutom har man funnit kol I Tete provinsen och gas vid norra kusten, nära Tanzania. Lär skall vara världens största  gas deposition just nu. Alltså Moz plus Tzn.

Ebb och flod är alltid lika fascinerande, och alls ingen katastrof som man ofta tänker när vattnet stiger i Finland. Här reparerar man fartygen vid lågvatten och när vattnet stiger så kör man vidare. Mycket praktiskt.

Det som inte syns på bilden är att det är bländande hett så här mitt på dagen!

Nu väntar en bil på oss så vi kommer till huset där vi skall bo en lång veckohelg. Sval dusch och kall öl!

Torre i Afrika
Publicerad 23.03.2015 kl. 12:36

Arbetat med bistånd i många Afrikanska länder över 12 år sedan 1980. Numera pensionerad och frivillig-jobbar för att Tanzanianska barn skall lära sej att läsa, skriva och räkna.

Jag gör det sedan 2004 i medborgarföreningen LiiKe genom att främja skolidrott i grundskolor och understöda utbildningen av idrotts lärare i Tanzania. Sedan 2005 tillbaka har jag jobbat vintrarna i Tanzania och somrarna i Finland.

Karibu safari!

Tor-Gunnar Lindborg finns även på Facebook

 

TeamKent

Tommix.nu
Bonbon
Svensken
Anne Hietanen
Basses bästa
Hallonsaftmannen
Sidu Bara
Google Analytics
Gasarvid
Debutsky
Peppar
Kisimyran
Paj kvinnan
Tankar i Tallmo
Ronja
Hans on the Bass
Tubbs
Andrea Life
Guardian Dsm
Al Jazeera
Dar es Salaam i bilder
Watch Air traffic alive
Voimakaksikko
Anna ja Tommi Afrikassa
Erna blog - Liikettä kehitystyöhön
Katjas foton
Biffen
Ratata hemsida
People's reklambyrå
Lottens mat
Klaffen
LiiKe ry